Utgivningsdag för nr 2 2021 av Våra Fiskevatten är den 20 maj
I nummer 2 uppmärksammas den nygamla resursen braxen och dess pånyttfödelse som värdefull art i konsumtionsfisket. Vi får följa med till yrkesfiskaren Mats Eriksson som utifrån sin gård Gångholmen i Mälaren numera även fiskar och levererar braxen till Stockholms Fiskauktion där bolaget Resursfisk utvecklat en särskild lina för produktion av braxenfärs. Färsen har sedan bland annat blivit råvara för braxenburgare som uppskattad lunchrätt på en Stockholmsrestaurang. Ett reportageblock tar upp EUs djurhälsoförordning och de nya föreskrifterna för utsättning av fisk. De nya bestämmelsernas konsekvenser för mottagare av utsättningsfisk speglas i form av ett fiskutsättningsreportage från några sjöar utanför Finspång. Tidningen innehåller även en uppföljning av den uppmärksammade tingsrättsdomen om olovligt fiske i Hofors fvof i Gävleborgs län där Hovrätten i Nedre Norrland nu upphävt tingsrättens friande dom. I reportage från Blekinge skildras Bräkne-Hoby Norra fvofs arbete med förvaltning och fiskevårdsåtgärder i sin del av Bräkneån och den historiska utrivningen av Mariebergs kraftverksdamm i Svängsta som öppnat upp ytterligare 7 km fiskvandring i Mörrumsån. I södra delen av Kalmar län ligger den hårt reglerade sjön Hultebrean där vi får träffa Hultebreans fvof och ta del av föreningens kamp för rimliga vattenregleringsvillkor. Slutligen görs ett nedslag vid den närbelägna Bällsjösjön där en aktiv föreningsförvaltning redan för mer än hundra år sedan tjänade skyltfönster för ett optimalt nyttjande av små sjöars fiskresurser.
Sveriges Fiskevattenägareförbund har yttrat sig över utredningen om översyn av strandskyddets betänkande "Tillgängliga stränder - ett mer differentierat strandskydd".
Sveriges Fiskevattenägareförbund framhåller att många av utredningens förslag till ändringar och anpassning av strandskyddslagstiftningen är bra steg på vägen för att skapa en bättre balans mellan strandskyddet och villkoren för att leva och bedriva näringsverksamhet på landsbygden. I sammanhanget är det emellertid helt avgörande att landets kommuner och länsstyrelser tillämpar de nya bestämmelserna i en anda som leder fram till de resultat som är avsikten med den reformerade lagstiftningen.
Vi anser att utredningens förslag om att upphäva det generella strandskyddet vid små sjöar och vattendrag är väl motiverat, väl balanserat och på det hela taget bra. Särskilt förnuftigt är att strandskyddet även tas bort vid anlagda vatten som har tillkommit efter 1975 vilket innebär att de hämmande effekter som strandskyddet inneburit för intresset att anlägga våtmarker för närsaltreduktion, gynna viltfaunan och för att gagna den biologiska mångfalden försvinner.
Vi anser att förslaget om ett mer differentierat strandskydd som helhet är bra och att det i de flesta delar harmoniserar med intentionerna i utredningsdirektiven. Problemanalysen är i många stycken utmärkt och det samma gäller de kommentarer i bakgrundstexten som motiverar förslagen. Emellertid föreligger det omständigheter i förslaget som allvarligt riskerar äventyra att reformeringen av bestämmelserna verkligen leder fram till att det blir betydligt enklare att bygga i strandnära landsbygdsområden. Den viktigaste korrigeringen som måste till för att säkerställa att förslaget krattar manegen för en verklig differentiering är att listan på områden som kan komma att klassificeras som av särskild betydelse för strandskyddet snävas av och bantas ned rejält. Annars kommer möjligheten att peka ut landsbygdsområden i realiteten bli en tandlös reform. Underlag som används för bedömningen måste vara precisa och präglas av relevans och transparens samt tillämpas med hänsyn till landets varierande geografiska förutsättningar och landsbygdens behov av möjligheter till en bra utveckling.
Vi delar inte utredningens bedömning att det saknas behov av ändring av bestämmelserna om utvidgat strandskydd. Vår uppfattning är att det är mycket angeläget med en kritisk granskning och ändring av bestämmelserna om utvidgat strandskydd. Vid tillämpningen har det visat sig att mycket stora områden kommit att omfattas av utvidgat strandskydd. Då det redan finns en rad andra skyddsformer att tillgå är vår uppfattning att bestämmelserna om utvidgat strandskydd bör tas bort helt och hållet. Alternativt att utvidgat strandskydd enbart ska kunna komma i fråga i mycket speciella fall och då enbart avse små geografiskt avgränsade områden. Nuvarande utvidgade strandskydd lägger en förlamande hand över mycket stora landsbygdsområden.
Vi anser det vara djupt beklagligt att undantaget för de areella näringarna inte har varit föremål för översyn och modernisering. En sådan översyn med tillhörande skarpa förslag som utgår från nya moderna förutsättningar bör otvetydigt ha hört hemma i utredningens avsnitt om ett mer differentierat strandskydd. Nu valde utredningen att enbart beskriva problematiken och behoven av förändring där man gör en bedömning och hänvisar en översyn av de areella näringarnas undantag till en särskild utredning. Det är förstås bra att utredningen lyfter behovet av en översyn men det är nu synnerligen angeläget att en sådan utredning mycket skyndsamt kommer till stånd.
Hela vårt yttrande finns här nedan som pdf.
Utgivningsdag för nr 1 2021 av Våra Fiskevatten är den 18 februari
I nummer 1 refereras huvuddragen i strandskyddsutredningens nyligen lämnade betänkande vilket innehåller förslag som ger hopp om bättre förutsättningar för bostäder och näringsverksamhet på landsbygden. Ett större block reportage behandlar vattenkraftens miljöprövning med fokus på hur de förstående samverkansprocesserna ska genomföras. Mieån i sydöstra Sverige är ett av de vattendrag som står först i tur där vi får träffa Miens fiskevårdsområdesförening som redan innan processerna kört igång är indraget i en vattenmålsprocess kring nivåsänkning av sjön Mien. Goda exempel på åtgärdsarbete ges i reportage om Upplandsstiftelsens arbete med att öppna upp Hargsån vid Hargs Bruk och i form av Tekniska Verken i Linköping som nyligen invigt ett omlöp vid Stångåns nedersta kraftverk vid Nykvarn. Ett annat temablock belyser ekosystembaserad fiskförvaltning som är ett nytt begrepp i svensk offentlig fiskförvaltning. Här får vi träffa Allgunnens fvof i östra Småland som sedan decennier tillbaka bedriver en aktiv lokal och förankrad förvaltning som mer än väl svarar upp mot det nya begreppet. Jämförelser görs med kust och skärgård där staten och myndigheterna genom det fria handredskapsfisket har omöjliggjort den lokalt förankrade ekosystembaserade fiskförvaltning som man nu själv vill uppnå. Slutligen får vi också träffa den nyvalde styrelseledamoten Olle Bergfors som vid Österdalsälvens strand reflekterar över de digitala mötesformer som pandemin har tvingat fram och motivet för sitt engagemang i Sveriges Fiskevattenägareförbund.
Sida 7 av 26
