Sveriges Fiskevattenägareförbund har yttrat sig över Miljömålsberedningen betänkande "Havet och människan".

Sveriges Fiskevattenägareförbund anser att Miljömålberedningens ansträngningar att strukturera, harmonisera och spetsa till miljömålsarbetet är vällovliga och vi ställer oss bakom merparten av förslagen. Vi saknar emellertid den lokala dimensionen med konkreta förslag på utvecklingen av lokala förvaltningsorganisationer. Lokal förankring är ofrånkomlig för att på riktigt tillämpa en ekosystembaserad fiskförvaltning i kust och skärgård i praktiken. Frågan är helt avgörande för få till stånd den effektiva verksamhet som är nödvändig för att uppfylla havets miljömål.

Vi redovisar därför ett förslag som på riktigt kan utveckla och implementera lokala förvaltningsorganisationer. Förslaget utgår från den svenska kuststräckans skiftande geografiska karaktär och fiskerättsliga förutsättningar. Det krävs anpassade lösningar för lokala förvaltningsmodeller i olika kustavsnitt. Förslaget förutsätter finansiering från en särskild fiskevårdsavgift för fiske i kust, skärgård och hav.

Vi tillstyrker en utredning som ser över förutsättningarna för en fiskevårdsavgift för fiske vid kusten, men endast under följande förutsättningar. En grundläggande förutsättning är att en sådan fiskevårdsavgift även bidrar till utveckling och finansieringen av lokala förvaltningsorganisationer i kust och skärgård, där enskilda fiskerättsägare involveras i fiskevårdsarbetet. En annan självklar förutsättning är att Sveriges Fiskevattenägareförbund som representerar de som i grunden äger enskild fiskerätt i kust och skärgård involveras i utredningsarbetet. Vi har sedan länge förordat och arbetat fram ett förslag till en särskild fiskevårdsavgift för kusten, skärgården och de stora sjöarna. Vi beskriver därför i anslutning till det aktuella avsnittet kort nuvarande förvaltningssituation och redovisar vårt förslag om en särskild fiskevårdsavgift.

Vi tillstyrker förslagen som berör säl- och skarvförvaltning men anser att det krävs betydligt kraftfullare åtgärder för att komma till rätta med problematiken. Det behövs beståndsreglerande regionala förvaltningsplaner med tydliga mål för hur stora populationer av skarv och säl som kan accepteras i ett hållbart ekosystem. Vår uppfattning är det behöver bli ett obligatoriskt krav att samtliga länsstyrelser utarbetar regionala skarvförvaltningsplaner

Vi avstyrker förslaget om att bryta ut nytillkomna ostronarter från fastigheternas enskilda fiskerätt. Vi anser att en sådan förändring skulle bädda för stora problem och ett utbrett olovligt fiske på inhemska ostron. Vi förordar att myndigheter och externa aktörer istället aktivt verkar för att enskilda fiskerättsägare som inte själva nyttjar sin rätt träffar avtal om upplåtelser för ostronfisket med näringsidkare under kontrollerade former. Det är också en utmärkt möjlighet att inkludera västkustens enskilda fiskerättsägare i en ekosystembaserad fiskförvaltning. 

Vi avstyrker förslaget om komplettering av syftesparagrafen i strandskyddslagstiftningen. Vi anser att nuvarande strandskyddslagstiftning behöver lättas upp och inte förstärkas vilket också är budskapet i betänkandet ”Tillgängliga stränder” från utredningen om översyn av strandskyddet.

Sveriges Fiskevattenägareförbund noterar slutligen att konsekvensanalysen när det gäller aktörer som berörs, utöver fritidsfiskare och verksamhetsutövare, nästan uteslutande talar om markägare eller om vattenägare medan den stora gruppen fiskerättsägare överhuvudtaget inte nämns alls. Att stora delar av Sveriges kust och skärgårdsområden utgörs av enskilt vatten med enskild fiskerätt har man helt förbisett. De som i grunden äger rätten till fisket i området som ska förvaltas med avseende på fisket har utelämnats trots att flera av de förslag som redovisas primärt berör enskilda fiskerättsägare. Mot bakgrund av detta anser vi därför att beredningsprocessen är ofullständig och har stora brister.

Hela vårt yttrande finns här nedan som pdf.

 

Utgivningsdag för nr 2 2021 av Våra Fiskevatten är den 20 maj

I nummer 2 uppmärksammas den nygamla resursen braxen och dess pånyttfödelse som värdefull art i konsumtionsfisket. Vi får följa med till yrkesfiskaren Mats Eriksson som utifrån sin gård Gångholmen i Mälaren numera även fiskar och levererar braxen till Stockholms Fiskauktion där bolaget Resursfisk utvecklat en särskild lina för produktion av braxenfärs. Färsen har sedan bland annat blivit råvara för braxenburgare som uppskattad lunchrätt på en Stockholmsrestaurang. Ett reportageblock tar upp EUs djurhälsoförordning och de nya föreskrifterna för utsättning av fisk. De nya bestämmelsernas konsekvenser för mottagare av utsättningsfisk speglas i form av ett fiskutsättningsreportage från några sjöar utanför Finspång. Tidningen innehåller även en uppföljning av den uppmärksammade tingsrättsdomen om olovligt fiske i Hofors fvof i Gävleborgs län där Hovrätten i Nedre Norrland nu upphävt tingsrättens friande dom. I reportage från Blekinge skildras Bräkne-Hoby Norra fvofs arbete med förvaltning och fiskevårdsåtgärder i sin del av Bräkneån och den historiska utrivningen av Mariebergs kraftverksdamm i Svängsta som öppnat upp ytterligare 7 km fiskvandring i Mörrumsån. I södra delen av Kalmar län ligger den hårt reglerade sjön Hultebrean där vi får träffa Hultebreans fvof och ta del av föreningens kamp för rimliga vattenregleringsvillkor. Slutligen görs ett nedslag vid den närbelägna Bällsjösjön där en aktiv föreningsförvaltning redan för mer än hundra år sedan tjänade skyltfönster för ett optimalt nyttjande av små sjöars fiskresurser.    

 

Sveriges Fiskevattenägareförbund har yttrat sig över utredningen om översyn av strandskyddets betänkande "Tillgängliga stränder - ett mer differentierat strandskydd". 

Sveriges Fiskevattenägareförbund framhåller att många av utredningens förslag till ändringar och anpassning av strandskyddslagstiftningen är bra steg på vägen för att skapa en bättre balans mellan strandskyddet och villkoren för att leva och bedriva näringsverksamhet på landsbygden. I sammanhanget är det emellertid helt avgörande att landets kommuner och länsstyrelser tillämpar de nya bestämmelserna i en anda som leder fram till de resultat som är avsikten med den reformerade lagstiftningen.

Vi anser att utredningens förslag om att upphäva det generella strandskyddet vid små sjöar och vattendrag är väl motiverat, väl balanserat och på det hela taget bra. Särskilt förnuftigt är att strandskyddet även tas bort vid anlagda vatten som har tillkommit efter 1975 vilket innebär att de hämmande effekter som strandskyddet inneburit för intresset att anlägga våtmarker för närsaltreduktion, gynna viltfaunan och för att gagna den biologiska mångfalden försvinner.

Vi anser att förslaget om ett mer differentierat strandskydd som helhet är bra och att det i de flesta delar harmoniserar med intentionerna i utredningsdirektiven. Problemanalysen är i många stycken utmärkt och det samma gäller de kommentarer i bakgrundstexten som motiverar förslagen. Emellertid föreligger det omständigheter i förslaget som allvarligt riskerar äventyra att reformeringen av bestämmelserna verkligen leder fram till att det blir betydligt enklare att bygga i strandnära landsbygdsområden. Den viktigaste korrigeringen som måste till för att säkerställa att förslaget krattar manegen för en verklig differentiering är att listan på områden som kan komma att klassificeras som av särskild betydelse för strandskyddet snävas av och bantas ned rejält. Annars kommer möjligheten att peka ut landsbygdsområden i realiteten bli en tandlös reform. Underlag som används för bedömningen måste vara precisa och präglas av relevans och transparens samt tillämpas med hänsyn till landets varierande geografiska förutsättningar och landsbygdens behov av möjligheter till en bra utveckling.  

Vi delar inte utredningens bedömning att det saknas behov av ändring av bestämmelserna om utvidgat strandskydd. Vår uppfattning är att det är mycket angeläget med en kritisk granskning och ändring av bestämmelserna om utvidgat strandskydd. Vid tillämpningen har det visat sig att mycket stora områden kommit att omfattas av utvidgat strandskydd. Då det redan finns en rad andra skyddsformer att tillgå är vår uppfattning att bestämmelserna om utvidgat strandskydd bör tas bort helt och hållet.  Alternativt att utvidgat strandskydd enbart ska kunna komma i fråga i mycket speciella fall och då enbart avse små geografiskt avgränsade områden. Nuvarande utvidgade strandskydd lägger en förlamande hand över mycket stora landsbygdsområden.

Vi anser det vara djupt beklagligt att undantaget för de areella näringarna inte har varit föremål för översyn och modernisering. En sådan översyn med tillhörande skarpa förslag som utgår från nya moderna förutsättningar bör otvetydigt ha hört hemma i utredningens avsnitt om ett mer differentierat strandskydd. Nu valde utredningen att enbart beskriva problematiken och behoven av förändring där man gör en bedömning och hänvisar en översyn av de areella näringarnas undantag till en särskild utredning. Det är förstås bra att utredningen lyfter behovet av en översyn men det är nu synnerligen angeläget att en sådan utredning mycket skyndsamt kommer till stånd.

Hela vårt yttrande finns här nedan som pdf.